Så stolt så stolt så stolt, de e va jag kan säga om min hund idag =) visserligen e kl bara 09.15 i skrivande stund men dagen har redan börjat så bra med lilla Buddisen.
Han e klockren under nätterna = han lägger sig när jag går å lägger sig å går upp när jag går upp, underbart skönt.
Morgonpromenaden idag bestod av livets första Buddalångpromenad, från våran lgh genom fårhagen upp förbi skolan å hem igen, ca 3-4 km. Bestämde mig innan promenaden att jag skulle ha han lös hela tiden, vilket skulle kräva en del jobb från min sida men samtidigt ge han träning och lite frihet.

Det börja med att vi mötte en hund som va väldigt intresserad av Budda, jag vände upp han mot mig så att han inte såg den andra hunden med en ggn. Budda höll jättebra ögonkontakt med mig och fick belöning tills den andra hunden precis skulle passera oss, då vill Budda fram, räckte att jag la min hand på hans bröst och lockade glatt på han, då va han tillbaka i rätt position igen =) sittandes framför mig med ögonkontakt =) duktigt va!

Vi hade även ett annat möte lite längre fram och där valde jag att fortsätta gå och ha Budda vid min sida i fot. Klockrent, han stannade till en enda ggn å titta på den andra hunden, inte en antydan till att vilja gå fram, jag kalla på han och han kom upp vid min sida och sen busa vi till det för att han va så duktig min lille pöjk.

Börjar ni förstå nu varför jag e så stolt =) han e juh inte ens sex månader ännu ha ha ha men han fyller det imorn =)

Resten av promenaden dök visserligen inga mer hundar upp men det var allt ifrån, rullatorer till cyklar till bussar och Budda lysnade perfekt. Tränade en hel del på "håll höger" håll vänster" när vi var ute och med hjälp av min handföring så fatta han det riktigt bra.
Mkt godis och mkt beröm =)

Väl hemma igen fick han sin frukost och nu ligger han här vid min sida och sover, han e så söt och jag e så glad att jag har han i mitt liv (även om jag saknar Zizack min gamle grandis fruktansvärt mkt).

För att göra ett steg bakåt i tiden så förflyttar jag mig till gårdagen när jag och Budda mötte upp Ina å Mindi i skogen för att spåra. Ina hade lagt ut spåret innan vi kom och det var första ggn som Budda fick spåra någon annans spår, nyttigt nyttigt!
Fattade inte galloppen direkt men efter ca 10-15 meter in så föll polleten ner å gud så bra han spårade, gjorde några missar men han kom på sig säljv å sökte upp spåret själv igen å gick gör bra hela spåret fram till föremålet som bestod av Inas handske, Budda fatta inte riktigt att det va den som va föremålet så han fortsatte att spåra vidare, men kom snabbt tillbaka och fick en massa köttbullar och beröm =)

Jag tycker verkligen att det rent ut sagt e SKIT kul å spåra i skogen (och även jag fick lite beröm av Ina ) =) man lär känna sin hund på ett helt annat sätt, man lär sig när den verkligen jobbar och jag tror starkt på att relationen mellan hund och matte/husse byggs upp på detta sätt.

Nu ska jag äta frukost sen bär det av ut igen =)
Buddispuss